Invasiva främmande arter
Det kan till exempel innebära att en invasiv växt tagit över och konkurrerat ut en annan inhemsk växt som tidigare vuxit på platsen. Stora problem kan uppstå när en invasiv art sprider sig i vår miljö och orsakar problem för inhemska växter och djur, ekosystem och även för människors hälsa. När en invasiv art väl har etablerat sig på en ny plats kan den vara väldigt svår att bli av med.
Om du hittar en invasiv art är vi tacksamma för om du rapporterar det. Genom att allmänheten rapporterar in förekomsten av invasiva arter kan myndigheter och andra följa artens utbredning och planera och prioritera för att förebygga och hindra dess spridning.
Det finns flera sätt att rapportera, enklast är att rapportera via invasivaarter.nu.
Du kan även rapportera via artfakta.se.
Den som äger mark där det växer arter som finns med på EU:s förteckning över invasiva arter är skyldig att bekämpa dem. Det gäller i alla typer av miljöer, både trädgårdar, odlade marker och skog såväl som orörd naturmiljö. På naturvårdsverkets webbplats finns både generella råd om hur man allmänt bekämpar invasiva växter, och dessutom artspecifika vägledningar för hur man bekämpar vissa specifika invasiva växter. Även du som har en fastighet med någon form av nyttjanderätt kan vara skyldig att bekämpa dessa arter.
Naturvårdverket rekommenderar att man även bekämpar invasiva arter som inte är EU-listade, men någon skyldighet finns inte i dagsläget.
Jättebjörnloka (Heracleum mantegazzianum), också kallat jätteloka, är en främmande art som introducerades som trädgårdsväxt i Sverige på 1800-talet. Den blir vanligtvis mellan 1,5-3 meter hög men kan bli uppemot 4-5 meter och den förökar sig genom fröspridning. En planta kan sprida så mycket som 100 000 frön. Jättelokan förökar sig snabbt och kan konkurrera ut andra inhemska arter. Den kan på detta sätt minska den biologiska mångfalden. Jättelokans växtsaft är giftig och i kontakt med solljus eller UV-strålning kan den orsaka brännskador och eksem på huden. Jätteloka är listad på EU:s förteckning över invasiva främmande arter, vilket innebär att den är förbjuden att importera, sälja, odla, transportera, använda, byta och sätta ut i naturen.
Du som äger eller sköter marken som jättelokan växer på är ansvarig för att jättelokan bekämpas där. På naturvårdsverkets webbplats hittar du information om bekämpning och hantering av jätteloka. Kommunen utrotar lokan på kommunal mark. Om du ser jättelokan på kommunal mark får du gärna kontakta kommunen. Längs allmänna vägar är det Trafikverket som ansvarar för borttagning av jätteloka inom vägområdet.
Om du har blivit bränd av en jätteloka ska du tvätta huden noga med tvål och vatten. Sedan kan du smörja in med kylbalsam för att lindra besvären. Det är viktigt att du skyddar det utsatta hudområdet mot solen under minst en vecka, även om du inte märker någon reaktion i huden. Om du har blivit bränd på ett stort område bör du kontakta vårdcentralen.
Jättebalsamin (Impatiens glandulifera) kan bli upp till 2,5 meter hög. Den växter i stora, täta bestånd, och blommar oftast med rosa blommor, men även vita blommor kan förekomma även om det är mer sällsynt. Jättebalsamin blommar från juli till september.
Jättebalsamin är vanligt förekommande i hela landet, förutom i Norrlands inland. Den växer fort och kan sprida sig över långa avstånd. Dess täta bestånd konkurrerar bort andra växter om plats och solljus, och kan även hindra tillgången till fiske och rekreation på grund av svårigheten att ta sig igenom de höga och täta bestånden. Jättebalsamin sprids bara med frön, inte via rötter. Den mogna frökapseln spricker upp som en explosion när man rör vid den och fröna slungas iväg många meter bort.
Jättebalsamin är listad på EU:s förteckning över invasiva främmande arter, vilket innebär att den är förbjuden att importera, sälja, odla, transportera, använda, byta och sätta ut i naturen.
Du som äger eller sköter marken som jättebalsamin växer på är ansvarig för att den bekämpas där. På naturvårdsverkets webbplats hittar du information om bekämpning och hantering av jättebalsamin. Kommunen utrotar bara jättebalsamin på kommunal mark. Om du ser jättebalsamin på kommunal mark får du gärna kontakta kommunen. Längs allmänna vägar är det Trafikverket som ansvarar för borttagning av jättebalsamin inom vägområdet.
Parkslide är en seglivad växt med mycket stark spridningskraft. Den tar snabbt över stora områden och kan orsaka stora problem för husägare och på infrastruktur. Rötterna kan tränga in genom sprickor i byggnader, i vattenledningar och genom asfalt. Problemen den kan ställa till med är så omfattande att det kan bli ohållbart att bo på en tomt utan sanering av jordmassor ner till flera meters djup. Jordmassor som måste forslas bort och destrueras, något som är förknippat med stora kostnader.
Parkslide kan bli drygt två meter hög. Rotsystemet är kraftigt och kan sprida sig flera meter utanför det synliga beståndet. Stjälkarna liknar bambu, är gröna, styva, ihåliga och i slutet av sommaren något förvedade. Bladen är brett äggrunda, kala både på över- och undersida och läderartade, 5 – 15 centimeter. Den blommar med små vita blommor i september-oktober. Parkslide vissnar ner till marken vintertid men det hindrar inte växtens rotsystem att sprida sig under mark i perioder av mild väderlek.
På Naturvårdsverkets webbplats finns information om bekämpning och hantering av parkslide.
Blomsterlupin (Lupinus polyphyllus) är en vacker trädgårdsväxt som är mycket spridd i stora delar av Sverige. Den är allergiframkallande, och giftig för människor och djur, vilket gör att den också försämrar kvaliteten på betesmarker där den finns. Blomsterlupinen sprider sig snabbt och konkurrerar ut inhemsk växtlighet. Den är därför ett hot mot sällsynt ängs- vägkants- och betesflora. Blomsterlupinen lockar till sig många insekter, men den blommar bara under en kort tid. Den är därför bara en tillfällig födoresurs för dessa insekter, samtidigt som den konkurrerar ut andra blommande arter som har mer kontinuerlig blomning. Det gör att även insekterna får svårare att klara sig. Blomsterlupinen sprids med fröna från blommorna.
Blomsterlupinen omfattas än så länge inte av den lagstiftning som gäller för invasiva främmande arter, men den är mycket invasiv. Naturvårdverket rekommenderar därför att man avstår från att plantera den, och att man försöker förhindra att den sprider sig om man redan har den på sin mark. På naturvårdsverkets webbplats hittar du information och allmänna råd om bekämpning av invasiva främmande arter.