Naturreservat
Tänk på att allemansrätten oftast inte gäller fullt ut i naturreservat. Varje reservat har sina egna föreskrifter som finns att läsa antingen på informationsskyltar vid reservaten eller på Länsstyrelsen Jönköpings webbplats.
Du får en bra överblick på var naturreservaten ligger på Naturkartan.
På höjderna på Hökensås där Habo, Mullsjö och Tidaholms kommuner möts hittar du Baremosse. Reservatet är nära 400 hektar stort och består till största delen av mossmark. I reservatet trivs många olika fåglar, och här häckar bland annat ljungpipare, enkelbeckasin, trana, smålom, orre och grönbena. Under april och maj kan du ha tur och få se orrspel på mossen.
Precis intill Domsands hamn och Domsandsbadet finns Domneåns naturreservat. Här hittar du en promenadslinga som är drygt en och en halv kilometer lång, och utmed den finns rastplatser och utsiktsplatser. Stigen är smal och delvis kuperad, även med trappsteg på ett ställe. Stigen tar dig runt ravinen så du kan se den från båda sidor. I reservatet finns tidvis bäver, och har du tur kan du också se älgar beta här. Längs vattnet häckar forsärla och med lite tur får du syn på strömstare som dyker efter insekter.
Dumme mosse är lätt att besöka och väl anpassat för friluftsliv. I naturreservatet finns det en mil spångade leder varav 5 kilometer är tillgänglighetsanpassade för rullstol. Växtlivet på mossen har inslag av både nordliga, östliga och västliga arter som dvärgbjörk, skvattram, klockljung och myrlilja. Dumme mosse har ett rikt fågelliv och här kan du under våren och sommaren stöta på ljungpipare, storspov, grönbena och trana. Här kan man höra orrarna spela på morgonen och enkelbeckasinen på kvällarna.
Frodig ädellövskog nära Habo centrum. På våren täcks marken av blommande vitsippa och blåsippa. Parkeringsmöjligheter finns precis intill, och vid parkeringen börjar också en rundslinga på ungefär en kilometer. De första 200 metrarna på den är tillgängliggjord och fungerar fint med rullstol. Utmed den sträckan finns också flera sittplatser och ett räcke på ena sidan att stötta sig mot.
I bäckarna i området är vattenkvaliteten ovanligt hög, vilket bidrar till att det här finns en mängd olika djurarter, många av dem hotade och sällsynta. I övre delen av ån finns bäcköring, och i nedre delen av ån finns insjööring som vandrar upp från Vättern. För att skydda fiskbeståndet är det förbjudet att fiska i reservatet. Här kan man också stöta på tjäder, häckande tranor, fiskgjusar, strömstarar och forsärlor. I nedre delen av ån kan man också få syn på kungsfiskare. I reservatet Karstorp vid Gagnån finns skog av tall på sandig mark, och tack vare att området troligen aldrig har kalhuggits finns det arter här som är beroende av skog med lång kontinuitet. Här finns till exempel taggsvampar (Bankera, Hydnellum och Sarcodon) och korallfingersvampar (Ramaria) som är knutna till tall.
Habomossen ligger i södra delen av Hökensås, med mäktiga grus- och sandavlagringar från istiden som format landskapet. Habomossen består av en liten, helt orörd mosse som omger en fastmarksholme med tallar, de äldsta cirka 200 år gamla. Holmen med sin växtlighet är skarpt avgränsad mot den kala myren. I laggen vid mossens kanter finns tätare skog där skvattram och odon växer. Här trivs fåglar som grönbena, ängspiplärka, buskskvätta och enkelbeckasin.
Naturreservatet Haboskogen utgörs av en strandbrink längs Vätterstranden mellan Hornåns och Lufsebäckens dalgångar. Erosionsbranten har sitt ursprung från den tid då Baltiska issjön täckte stora delar av Sydsverige. Issjön tappades ur i takt med landhöjningen och åar och bäckar fick då brantare fall och djupa ådalar och branta bäckraviner bildades. I de blottade strandslänterna mellan vattendragen uppstod skred och ras. Landhöjningen pågår fortfarande och därför förändras Vätterns vattenyta hela tiden och erosionen vid vattenlinjen fortsätter. I Haboskogen sker förändringar plötsligt och dramatiskt. När sandmassorna sätts i rörelse är det inget som kan stoppa händelseförloppet. Erosionen skapar ett säreget landskap som kan vara både farligt och fascinerande att uppleva.
Hornån är viktig för vätteröringens och harrens lek. Arter som harr och öring behöver friskt och fritt strömmande vatten där de kan leka och lägga sina ägg på syrerika grusbottnar. En del av skogen intill ån är lövsumpskog med gott om döda träd och högstubbar. Under sommaren kan man se forsärlor vid ån.
Hökensås är ett stort skogs- och bergsområde med mycket omväxlande natur. Landskapsbilden domineras av den över 10 mil långa urbergsryggen Hökensås, som i söder är drygt 300 meter hög. Under istiden lagrades det upp enorma mängder sand och grus som tillhör de mäktigaste isälvs- och issjöbildningarna i landet. Hökensås har en starkt kuperad natur med rullstensåsar och runda kullar omväxlande med plana grus- och sandfält och djupa gropar. I sänkorna finns myrar, sjöar och tjärnar.
Flera markerade leder och motionsspår utgår från Blåhult. På vintern blir spåren till skidspår. Vandringsleden Västra Vätterleden går genom naturvårdsområdet, och öster om Alvasjön finns markerade stigar. Det finns gott om svamp och bär i markerna. Lilla Havsjön ligger mitt i området och har en populär badstrand med bryggor och hopptorn. Här finns också utedass och grillplats.
Området har ett femtiotal sjöar och tjärnar med klart och rent vatten. Företaget Hökensås Sportfiske sätter varje år ut fisk i flera av sjöarna, mest regnbåge men även öring och bäckröding.
Hökesån är ett värdefullt vattendrag mellan Hökesjön och Vättern, en sträcka om cirka 18 kilometer. Längs vattendraget finns flera reservat, bland annat det som heter Hökesån Habo som går tvärs igenom Habo. Utmed ån finns stigar, rastplatser och grillplatser. Vid VA-verket inne i Habo finns en tillgänglighetsanpassad slinga som tar även dig som har svårt att gå ända fram till vattenkanten. I Hökesån kan du se Vätterns öring leka om hösten och harren på våren. Under sommaren kan du också se strömstaren vid ån. Andra djur som finns i det rena vattnet är bergsimpa, flodnejonöga, signalkräfta och en stor mängd värdefulla insekter. Ett exempel är den sällsynta nattsländan Crunoecia irrotata.
Knipån har skurit sig ner i den sandiga marken och bildat en en frodig dalgång med mycket lövträd. De biologiska värdena i skogen är knutna till den påverkan vattnet ger, till exempel översvämning och hög luftfuktighet. Skogen är bara i liten grad påverkad av modernt skogsbruk och innehåller stora mängder död ved i olika nedbrytningsstadier. Här finns två reservat som sitter ihop: Knipån-Kivarp och Knipån nedre. Ån ansluter till Vättern och är viktig som lekplats för öring och flodnejonöga. I Knipån har man också funnit sällsynta sländor och flodpärlmusslor.
Lufsebäcken rinner i en dalgång som mot Vättern blir en ravin med branta kanter. Bäcken har strömmande vatten, och det är värdefullt för många av vattnets invånare. Öring och flodnejonöga vandrar upp från Vättern när det är dags för lek, och här finns också bäcknejonöga och de hotade fiskarna bergsimpa och lake. Bäcken är också hem för många insekter, både vattenlevande och flera ovanliga natt- och bäcksländor. Skogen kring bäcken är mest lövträd. Där det är blötare är det sumpskog med klibbal. Andra träd som växer i reservatet är en naturminnesklassad ek samt ask, hassel, tall, ek och björk. I reservatet kan du också få syn på forsärla, grönsångare, svartvit flugsnappare och mot Vättern till kanske kungsfiskare.
Naturreservatet är ett myrmarksområde insprängt med holmar av fastmark. Sumpskog, mosse och fastmark går in i varandra som en mångformad mosaik. I naturskogen växer mest tall, och tvärsigenom området rinner Vättersjöbäcken. Här finns en mängd både vanliga och ovanliga mossor och lavar, och området är ett känt kalvningsland för älg.
Bokskogen planterades troligen på 1600-talet och har sedan dess självföryngrats. De äldsta träden är minst 200 år gamla, men här finns också unga träd. Bokskogen ligger norr om bokens naturliga nordgräns. Gamla döda stammar och högstubbar gör att det finns sällsynta insekter, svampar, lavar och mossor här. En tillgänglighetsanpassad parkeringsplats finns i direkt anslutning till en ungefär 200 meter lång naturstig som är bred och platt och fungerar fint även för rullstol och rullator. Här finns bänkar och bord att sitta vid under de höga trädkronorna.